kamratmatilda

OK, jag är ungefär lika vänlig och trevlig som en blandning av Gunvald Larsson och August Strindberg. Valerie Solanas och Sid Vicious. Dracula och Janne Josefsson. FY FAN VILKEN MISSKÖTT TRÄDGÅRD!

Varför i helvete ger man papperslappar till folk som är psykiskt labila? Nu är jag ju inte så väldigt labil om jag får min medicin, men jag är ändå värdelös på att hålla reda på papperslappar. Medicinen var slut och utan recept blev det inte så kul. Motoriken kändes taskig, inget vidare att få yrselstötar i huvudet när man går omkring på tak. Nej det är nog inte farligt, det är bara obehagligt när det känns som om elektriska ålar simmar omkring i huvudet. Vad man får för hjärna utan medicin beror väl på vilken fas i livet man är. Jag brukade bli paranoid och rädd för att göra bort mig, samt överreagera på det mesta. I somras ville jag ju bryta ihop för att jag hade fått en ful frisyr. Nu tjuter jag om jag missar tåget eller om nåt annat går det minsta fel. Men det är så jävla uppenbart att man överreagerar, så man kan i alla fall trösta sig med det. Man kan få väldigt konstiga tankar. Typ "Jag kan inte köra bilen från verkstaden, jag kommer att krocka och sen får jag sparken men det skiter jag i för jag pallar inte med den här skiten, jag vill gå på socialbidrag och titta på TV."

Mest känner jag mig förbannat aggressiv. Folkilsken helt enkelt. Men att bita folk i benen är inte socialt accepterat, så man får hålla igen. Ibland vill man också slå folk hårt i ansiktet, särskilt när dom står i vägen i rulltrappor och på tåg. Eller ja, nästan jämt faktiskt. Men på jobbet har det gått rätt bra på den fronten, att ha fasta ramar i tillvaron kanske gör det enklare att hantera sig själv. Och att vara lite bitchig kan vara bra för man får ett mer auktoritärt tonfall, ha ha. Sen blir man mindre benägen att tolerera idioter. Inte för att jag har stött på nån än. Man måste faktiskt hålla folk kort. Dom kan ju inte tro att dom får bete sig hur som helst, ha ha.

Jag är en ninja, jag är en ensam cowboy med livet som insats. Jag har kravlat omkring på snorhala blöta plåttak för att det inte fanns vettiga stegar att gå på. Tvingats lyssna på en föreläsning om den gamla betongfabriken i Södertälje medan jag hade huvudet inkört i en öppen spis. Blivit anfallen av galet gosiga hundar. Klättrat upp på en femton meter hög industriskorsten och såg ända till Mariannelund. Igår kom jag upp på ett tak, kämpade ett tag med att få av skorstenshatten och svor över den dysfunktionella skruvmejseln, bestämde mig för att fira ner linan i skorstenen ändå, fastnade, tänkte att det kanske vore bra att ta av hatten ändå men då hade jag tappat skiftnyckeln på marken. Jag fick i alla fall upp skiten relativt omgående, men mitt humör var inte vad det borde vara.

Annars har saker faktiskt gått relativt smärfritt ändå. Jag har liksom inte ställt till med nånting. På förra jobbet fuckade jag ju upp hela tiden. Backade till exempel in i en bil, åkte vilse hela tiden, gick vilse i folks vardagsrum, pumpade fel skorstenskanal, ja, till och med fel skorsten, öppnade fel fläkt på ett dagis, glömde stänga spjäll, slog sönder packningen i diskhon på kontoret (men jag var ju inte anställd som rörmokare, så vad fan). Jag känner mig mindre förvirrad nu. Dessutom får man använda dammsugare så risken att fucka upp med sotet är inte så stor. På förra firman satte dom nån jävla prestige i att inte använda dammsugare utan peta ner sotet i strutar gjorda av tidningar. Man kan ju bli galen för mindre. Bellman och Urkis kan ju fortsätta med sina jävla tidninggstrutar och homosocialitet bäst dom vill.

Vi skulle sota en panna på ett tvätteri och det var ju lite av en nostagitripp att se folk stå och mangla, men jag var väldigt glad att jag slapp göra sånt längre. Förmannen berättade att dom bara tvättade hotelltvätt. Inga blodiga lakan från BB, woho! Det händer att folk spelar luffarschack på sina lakan. Och vid Halloween är det hål i lakanen av nån anledning. Fan, det är jävligt underhållande att föreställa sig ett gäng fulla redovisningsekonomer på firmafest springa omkring i korridorerna utklädda till spöken på hotell Amaranten. "Amaranten, dansar man där?" som Gunvald Larsson säger...

Tappade mobilen, kom på att jag inte hade nån väckarklocka och gav mig väg till Statoil mitt i natten. Men inte fan hade dom nånting som tutade på kommando. Dagen efter var jag trött som en gnu och var övertygad om att jag skulle dö. Men det kanske var rent önsketänkande. Jag höll fan på att somna på vinden. Kröp omkring på vindar hela eftermiddagen, isoleringen satte sig i kläderna så det kliade som fan. Jag hatar sånt. Vem fan gör inte det? Fick nog av det när jag målade tak i somras. Och jag var helt utmattad och hade ont i huvudet, ville skrika bara nån tilltalade mig. Sömnbrist är som bekant en form av tortyr. Jag har i alla fall köpt en ny mobil. Gick in i affären och sa att jag ville ha "en sån där för 350 spänn". Då tog säljaren fram en och orerade igång beträffande funktioner. Jag sa att jag ville ha den, inte att jag ville titta på den! Ah! Den går i alla fall att ringa med. Det räcker för mig.

Jag och Carro var på Kafé 44 i torsdags. Jag höll på att ramla ihop på golvet och fnittra ihjäl mig, så kul hade vi. Och då var det ingen alkohol inblandad. Första bandet var bra men sen var det två hardcoreband som var väldigt, öh... Hardcore. Så vi sket i dom och kollade på bilder på våra katter i stället. Vi gillar fina och gulliga saker, inte elak hardcore. Men sen spelade The Bombettes, dom var så jävla bra. Riot girls! Jag och Carro dansade som nån jävla Humle och Dumle. Det var det ingen annan som gjorde, tråkiga jävlar. Dom kanske följde Magnus Ugglas exempel. Jag dansar aldrig nykter, chiliho... Sen gick vi hemåt och vrålade "hej på dig din gamle gay, nu ska vi ut och ragga!".



The one and only - Bombettes!

Följdaktligen vore det helt onödigt att gå ut den här helgen. Roligare än sådär har man fan inte. I dag var det manifestation mot Vattenfall som firade kolkraftens dag (!), men jag orkade inte, jag var tvungen att stanna hemma och skriva. Parkfesten gick jag inte heller på, vem fan vill leka i parken i mitten av november? Mina försök att vara effektiv går sådär. Har i alla fall hämtat posten, har fått nytt visakort men måste aktivera det på banken. Och banken är stängd för det är älg-helg. Jag hade råkat shoppa upp det mesta av mina kontanter, förutseende som jag är. Man hittar ju alltid en massa bra skit på second hand. Som en t-shirt med The Cure och Woody Guthries självbiografi. Och medicin hade jag äntligen lyckats få tag i också. Så jag fick försöka handla mat för 70 spänn. Sen hittade jag en femhundring. Ett psykotiskt leende spred sig över mitt ansikte. The vind is vänding!

I morgon är det filmfestival på Cyklopen. Så gott som gratis, nästan. Dom visar en massa bra skit om skinheads, riot girll-rörelsen och punkare i kommunisttidens Östberlin till exempel. Woho!

Jag var och shoppade med chefen förra fredagen. Gasmask, arbetsbyxor och annat kul. Nu känns det lite surt att jag valde arbetsskor med röda och blå detaljer. Jag menar, är det verkligen värdigt att ha färgglada skor när man är sotare? Va? Det kanske rent av är fjolligt. Hur som helst kändes det väldigt skönt att få arbetskläder som passade. På mitt förra jobb fick jag bara nya byxor och skor. Alla skjortor och tröjor var begagnade och nådde mig ner till knäna. Inte så jävla lätt att behålla värdigheten när man ser ut som en Michelingubbe (förlåt att jag mobbar dig Michelingubben, jag vet att alla andra också gör det). Jag är lite besviken på att jag inte fick några guldknappar, men det kanske man kan sy dit på eget bevåg. Om dom inte tycker att det är viktigt att se Enhetliga ut. Ha ha, på firman där jag hade praktik försökte dom få folk att ta på sig röda collegetröjor. Vissa sotarmästare tvingar sina anställda att ha blåställ. Vad hände med Traditionen? Jag är starkt konservativ i denna fråga. Det ska vara svarta kläder med guldknappar, bälte med riksvapnet och kurpis. Och hög hatt på mäster och urkis. Fast att inte tvätta sin mössa på 20 år, är inte det lite... Äckligt? Den börjar fan mögla. Sen får man väl mögelsvamp i hela håret.

Och så fick jag ett anställningskontrakt. Woho! Det hade dom i och för sig sagt innan att vi skulle skriva men det sa dom på den förra firman också. "Vi brukar inte skriva papper med killarna vi har anställt men den här gången vill vi att det ska gå rätt till". Fast sen glömde dom visst bort att det skulle gå rätt till och gav mig sparken på stående fot utan uppsägningslön i stället. Men nu har jag papper. Och jag är med i facket. OCH SÅ HAR JAG PÅ MIG RENA KALSONGER! I morgon börjar det.



Eller också kan man vara såhär old school... Ryck upp dig, gubbe!

Jag lyckades pallra mig till Copacabana för att lyssna på Gertrud Stein som pratade om sin bok. Det ville sig inte bättre än att jag blev medbjuden på fest. Det var det roligaste jag har haft på länge, faktiskt. Oväntade fester är bättre än planerade. Och att ta några öl och snacka skit är inte så pretentiöst. Man kan ju lätt drabbas av för höga ambitioner när det gäller Hootchy Kootchy Club, Dekadance och allting. Muskulösa snuskförläggare och kulturkoftor sprang omkring och pimplade vin. Man kom fram till följande: 1. Gary Oldman är het. 2. Gary Oldman är het även som gammal snut i The dark knight. 3. Bananer och chilinötter är inte tjänlig föda. 4. Är man rädd för döden är det bra att skaffa barn. 5. Det är inte jag som är en gnällkärring, utan dom jag umgås med. 6. Stilrena kök går bort. 7. Det är inte snällt att byta kön utan att berätta det för dom man umgås med. 8. Det är bara töntiga fjortisar som är rabiata ateister.

Eftersom jag tappade bort biljetterna till halloweenfesten och fick köpa nya så fanns ju risk för att festen skulle bli lite överspänd, ha ha. Man vill ju ha valuta för pengarna. Men det var mest jag som var problemet. Var jättetrött och dessutom hungrig fast jag hade svullat som fan på Burger King. Linn var tvungen att åka hem för att hosta blod, vet inte hur jag orkade vara kvar till 3 men det gjorde jag... Underhållningen bestod mest av en snubbe som stack in en gaffel i näsan. Ofräscht. Jag lyckades i alla fall hålla igång på dansgolvet med sjuksköterskor, hembiträden, vampyrer, motorsågsmördare, Hulken, kanin med tillhörande cancersvulst, Eric Draven, grekiska gudar, pirater... Till och med mörkrets herre himself var där, i svart mantel och jättestor järnhjälm. Fan vad folk är ambitiösa.



En av favoriterna från förra året... Högst märklig befälsföring!

Och så fick jag en present av jultomten som delade ut paket till alla som hade varit stygga i år. Woho! Man fick ju också presenter av arrangörerna, till exempel en palestinasjal. Jag blev så glad, den är fin och grön och jättevarm. Precis vad jag behövde, det har ju just slagit om från myshöst till äckelhöst med blötsnö, elaka kalla vindar och regn. Dock kunde jag ha varit utan Jägermeister-kondomen. Fast det finns väl nån logik i det där, ska man ha sex måste man väl hälla i sig en massa Jägermeister först. Varför skulle man annars vilja det?

Sen när DJ:n hade spelat Forever Young så att man nästan började tjuta och det var dags att gå hem så förvandlades det hela till en krigsscen. Eller snarare en scen från krigstider. Alla stod och viftade med sina garderobsbrickor som om dom ville köpa bröd på ransonering. Jag vet inte vad personalen sysslade med, fuckat upp hade dom i alla fall gjort. Systemet hade helt enkelt havererat. Det gick inte att hitta nånting i garderoben. "Alltså, det är en rosa väska... Jag vet inte vad det är för märke, jag känner igen den när jag ser den, OK?" Und so weiter. Jag stod där i exakt en timme och trängdes, och det var nån jävel som inte kunde hålla käften utan tjatade om hur dåligt allt var, att det var skandal att man skulle betala 20 spänn för en så usel service och att han minsann ville skälla ut personalen. Jag ville helst sparka sönder hans bortskämda I-landsbarnknäskålar. Inte för att det inte var jobbigt. Det var sjukt varmt i trängseln, jag fick vätskebrist och ont i huvudet och mina fötter förlorade kontakten med golvet.

Sen på tunnelbanan var det en kille som trodde att jag var nazist. "Nä, det är ett överstruket hakkors, det är mot nazismen" sa jag och var väldigt nära att lägga till "jävla idiot". Han försökte fortsätta prata med mig, jag ville bara lägga mig ner på golvet och dö. När klockan är 4 på natten och man är totalt utmattad och har huvudvärk och bara vill komma hem och sova är det väldigt svårt att vara tolerant mot sina medmänniskor.

YES WE CAN! Förlåt, jag har blivit lite meddragen i valpsykosen. Jag är så jävla glad att Obama vann. Eller lättad är väl snarare en mer korrekt beskrivning. Men man vill ju gärna vara glad och inte ledsen så det är klart att man dras med i hysterin. Pest eller kolera? Nä, jag tror nog att Obama är bättre än kolera. Att han blev president i dag när äktenskapet mellan hans mamma och pappa var förbjudet i vissa delstater för typ 40 år sen - WOHO! Visst, Ku Klux Klan har utlovat raskrig vid Obama-seger. Men hur mycket krig blir det egentligen när man bara är en handfull töntar med örngott på huvudet och högafflar i händerna som gillar att sätta eld på korsade pinnar?



(Ja men vad bra att ungarna har nåt att göra och inte drar omkring på stan och super...)

Det fanns dom som aldrig skulle kunna acceptera en svart president. Och jag såg en demokrat på TV som helt plötsligt bytte sida på grund av bensinpriset. "Jag röstar på den som lovar att borra efter mer olja" sa hon. Punkt. Då blev väl hennes republikanske man glad kan man tro. "Vad ska vi göra? Borra efter olja! När när när? Nu nu nu!" Typ. Men McCain förlorade. Folk lät sig inte skrämmas av mellannamnet Hussein och påstådda kopplingar till "terrorister" (Öh, McCain är väl kompis med terroristen George Bush?). Berättelsen om Den Amerikanska drömmen vägde visst högre än Berättelsen om krigshjälten. Hur mycket hjälte man nu är när man härjar runt och skjuter kommunister för den goda sakens skull... Och det spelar ingen roll om man är ytterst skeptisk till parlamentarismen, man blir ändå helt tårögd av att folk köar i flera timmar för att få rösta och att valdeltagandet slår rekord. Det är väl ingen som kan vara glad över stora lager av befolkningen är passiviserade och låter bli att registrera sig för röstning (Eller jo, så klart dom kandidater som inte är populära för fattiga och svarta, dom jublar väl).

Och här i Sverige gratuleras Obama av alla partiledare från höger till vänster. Det är så underligt att det som är helt självklart i Sverige typ ses som farliga kommunistidéer i USA. Att kalla Obama för socialist är väl en ren förolämpning... Mot socialisterna, ha ha. Nån borgare sa att det är bra att det nog blir lättare att vara USA-vän i Sverige nu. Jaha? Tro fan att det blir det om ens kompis inte bombar andra länder sönder och samman i ren paranoia och vinstintresse. "Jag känner det goda och det onda" sa McCain. "Jag vet hur man samarbetar med dem som vill samarbeta med oss för en friare och bättre värld". Och bomba skiten ur dom som inte gör det? Vilka var dom där samarbetsparterna han talade om? Kanske det frihetsälskande Saudiarabien. Landet som är en väldigt god kandidat till utmärkelsen "ondskans axelmakt", vars regim inte är nåt annat än gamla islamistiska stråtrövare som blev erkända av USA för att dom skulle få köpa deras olja. Det är en självklarhet - vem som är ond och god, vem som är terrorist, vem som är nästa mål i "frihetskampen", det beror ju bara på egenintresse. Vi borde resa oss som en kvinna och vråla JÄVLA HYCKLARE!



(Kolla vad bra terroristsvinen har det - dom får ju till och med ha husdjur!)

Jag drömmer om ett USA jag slipper "hata". Notera situationstecknen. Det finns små äckliga konservativa ledarskribenter som inte ens fattar poängen med att vara förbannad på USA. Som om det handlade om nåt slags fobi. Herregud... USA är ett jävla U-land på många områden. Hälsan är det sisådär med, barnadödligheten är hög, utan sjukförsäkring är du körd och även med, självrisken är på 9000 dollar och försäkringsbolagens själva uppgift är att blåsa en. Fängelseindustrin är enorm, även barn döms till dödsstraff, tortyr mot krigsfångar (kallade "illegala kombattanter" numera för att slippa Genevekonventionen på nåt vänster...) har blivit legaliserat genom att helt enkelt vränga lagarna och skita i internationella överenskommelser. Facken är så gott som krossade. Folk jobbar för skitlön och behöver flera jobb för att överleva. Diktatur eller demokrati är skit samma, man stöder dom som gynnar ens intressen. En förebild? Men USA är bra på många sätt. Dom har till exempel jordnötssmör. Och faktum är att majoriteten av befolkningen är liberaler (fina liberaler, inte snuskliberaler). Dom gillar fina socialliberala värderingar och har inte så stora problem med bögeriet heller... Nu svamlar jag.

På tal om SNUSKLIBERALER - von Holstein skrev i dag en som vanligt ytlig hyllning till företagsamma filippinare som åker tvärs över jordklotet för att jobba som hembiträden. Inte ett ord om vad man kan göra för att förbättra situationen för dom så att dom slipper överge sina barn. Men det är klart, lite mer multinationella företag och tillväxt löser väl det också, bara ekonomin växer växer alla. Och så lite romantiserande av dom som är fattiga men njuter av sitt enkla liv (och sjunger karaoke på den lokala baren). Ha ha, lätt att skriva det när man är svinrik. Det blir ju parodi av det hela. Men människan är ju en levande parodi. På sig själv! Han talade också om "fackens förtryck". Vete fan vad han menar. Jag kan inte komma på nåt fackligt förtryck på rak arm (förutom att mitt LS är satt i karantän, men det är ju fackets centralorganisation i egenskap av arbetsgivare som har satt igång cirkusen) däremot kan jag berätta sisådär fem miljarder historier om förtryck mot anställda på såväl stora, medelstora och små företag. Och så går MUF:are och stödäter på Josefina när restaurangen är försatt i facklig blockad. Ursäkta, hur tänker ni då? Visst, ni kan ogilla blockader om ni vill. Men med det där äckliga beteendet visar ni bara ert stöd för att chefen inte ger sina anställda anställningsbevis, löneavier, OB-tillägg, semesterersättning... Ni vet, såna där småsaker. Huvudsaken är ju att man har ett jobb att gå till, ey?

Och som om det inte vore nog med dumma MUF:are kan man råka ut för Farbror Blå och bli lite allmänt pepparsprayad och brutalt behandlad. Efter Ådalen 31 kom man fram till att polisen ska förhålla sig neutral i fackliga konflikter. Men, det verkar dom visst ha glömt bort, det var ju så sjukt länge sen... No donuts for you!