kamratmatilda

Jag tycker att folk kan telefontrakassera mig lite mer. J-Lo brukar göra det, men han snackar en massa jävla skit. I dag sa han att han tyckte att jag borde söka jobb "där hemma", att det kanske var bra att få mer erfarenhet innan man sökte sig vidare. Vadå, skulle det vara lättare att få jobb i Kisa då eller? Det visste han inte, men han sa att man kanske ska vara hemma där man har sina barndomspolare. Då sa jag att jag fan inte hade några, att jag skaffade kompisar först efter 20. Nä, det är ju inte sant. Ett par stycken finns det ju, men dom var liksom smarta nog att get the hell out of this jävla håla, liksom.

"Du verkar ha fått för dig att Stockholm är the place to be" sa han. Jaha? Har jag inte rätt att tycka det när jag har bott där sen hösten 2005? Varför snackar han en massa skit om att jag borde stanna kvar i yttersta jävla pissrunket med mina föräldrar? Det går liksom inte att föreställa sig vilken misär man skulle hamna i om man blev fast här. Det är liksom åtta mil till närmaste nattklubb och närmaste polare, och henne umgås jag nästan aldrig med i alla fall. Vi kan ju roa oss med att kartlägga mina polare över Sverige:

Stockholm - Ungefär tre. En nyligen tillbakakommen från Karlskrona, en för tillfället i Boden och leker krig, och en utanför Södertälje.
"Nånstans i Smålands mörka skogar" - Tre polare.
Malmö - Två polare, asociala som fan.
Uppsala - En.
Den Här Jävla Skithålan - Typ noll.

Rent statistiskt går det alltså att bevisa att J-Lo snackar skit. Nä, han borde ge mig numret till sin chef i stället, för kärringarna i telefonväxeln är inte så jävla samarbetsvilliga. Kan inte folk bara hjälpa till lite? I alla fall visa lite jävla medlidande. Jag pallar inte med när folk ska vara jobbiga. Pressa mig på detaljer om vad jag tänker göra med mitt liv, och sen komma med en massa jävla skitförslag om vad jag borde göra. FUCKISCH!

Anton messade innan påsk och undrade om jag ville hänga med ut på krogen. Tyvärr befann jag mig ju 30 mil bort och hann liksom inte ta mig dit. "JAG KUNDE HA VARIT FULL NU!" ylade jag. Fy fan.

Jag ska fan skaffa nya glajor. Har fått ut mina uppgifter från Synsams journal. Trodde att det typ skulle vara lika svårt som att kapa Airforce One (utan Gary), men det var det inte. Sen har jag fått två jävla betalningspåminnelser från skolan. Utan OCR-nummer, så inte fan gick det att betala. Jag ringde växeln och bad dom koppla mig till ekonomiavdelningen eller vad fan det nu var. Där sa dom att dom skulle ringa upp. Det gjorde dom så klart inte. Men i dag lyckades jag fixa det. Varför jag ska betala ännu mer hyra för studentrummet har jag ingen aning om, jag trodde att det var fem månader jämnt. Men skit samma, dom kan väl få mina pengar om dom vill. Jag orkar inte fråga varför. Så ett tips till er där ute är att ni börjar skicka falska fakturor till mig, för jag kommer antagligen att betala dom av ren uppgivenhet.

Jag glodde på Trainspotting igår och började tycka att Renton och Spuds livsstil verkade vara ett ganska schysst alternativ. Då har man problem. För övrigt har jag hamnat i ett shoppingmissbruk och köper sjukt mycket prylar på Tradera, fast bara vettiga prylar. Till exempel Nick Cave-plattor. Jag antar att jag blir tvungen att gå på konserten i maj. Annars är jag ju dum i huvudet. Men jag vet inte... Sen har jag dammsugit Discshop på filmer med Gary Oldman. Såg Track 29 i dag, den var för jävla skum. Gary har aldrig varit galnare. Hans motspelare däremot var så jävla patetiskt dålig. Då vill jag hellre se Chattahooche med Gary som Koreaveteran som hamnar på mentalsjukhus. Ångest och full frontal nudity, liksom. Äh, skjut mig...