kamratmatilda

Hasse Aros bankkonto har blivit länsat. Det är så JÄVLA kul. Jag vet inte varför. Jag har ärvt ett hat mot Hasse Aro. Det är kul att hata honom. På tal om ärvda saker - uttrycket "Mina ätstörningar består helt enkelt av att jag inte orkar tillverka mat" är så jävla sant just nu. Ändå inte. Sanningen är ju att jag har en matlåda i kylen. Och potatis som är hackad i bitar. Jag är ingen Anna Skipper-nörd, men jag fixar helt enkelt inte att käka pasta från dagen före uppvärmd i mikro. Oftast har man ju faktiskt tid att äta en anständig lunch. Men grejen är att jag helt enkelt har så jävla dålig framförhållning att jag inte kan laga mat dagen före. Det är brandkårspolitik, ha ha. Jag är så jävla trött på mat. Jag känner mig som en kossa som blir utfordrad. Spelar faktiskt ingen roll vilken jävla mat det än är, jag ser det bara som en plikt. 

Julen var fin. Julen var jättebra, i alla fall till en viss gräns. Lycka liksom, vara med familjen och pynta granen och all that shit. Det var bara trevligt, inget spännande hände förutom att mammas katt satte eld på svansen och att man inte fick bajsa inomhus för att vattnet hade tagit slut. Och så firade jag nyår med Magda och the crew, dom tvingade mig att spela Drakar och demoner i typ femton timmar men det var faktiskt kul. Men sen kom ångesten. Jag får alltid ångest av att vara hemma. Av att vara var som helst, faktiskt. Minns jag nånting annat från tiden efter SPARKEN så är det bara romantiserat. OK, det var ganska fint att bo hemma senast, i alla fall fick jag inte råångest. Hur som helst tänkte jag att nu jävlar återvänder vi till arbetet och LUTHER... Men sen blev jag sjuk i en grym feber och snuva och hosta och nu har jag ångest igen... Vad är grejen? 

Jag blir bara lack. Jag menar det verkligen, här investerar man typ 50 spänn i en massa schyssta droger och sen blir man inte ens frisk. Jag kanske glömde ta dom lite då och då. Jag vet inte. Hur fan ska jag komma ihåg allting? Att må bra fysiskt och psykiskt kräver ofta en hel jävla massa insatser. Jag gillar mer tanken på piller. Men nu ser det mörkt ut. Jag har linfröolja med omega-3 men hur orkar man blanda den i maten? Och så har jag gymkort, det är fan GRATIS, men ändå, jag har aldrig varit på sånt där gym förut och av bitter erfarenhet vet man att eventuella endorfinkickar är så jävla kortvariga. No love for those who died. Vart fan kommer det ifrån? Hur som helst har man ju många gånger försökt att jaga bort sina demoner med typ fina promenader eller att måla akryltavlor. Men, mina vänner, det enda som hjälper är SPRIT! 

Vet du vad depression är? Det är att få ångest inför att tvätta för att det är så jävla jobbigt. Det är att tänka att man fan inte pallar, att man bara ska lägga sig ner på marken och skrika "TA HAND OM MIG, STATEN!" och slippa bry sig. Det är att ligga vaken på natten och undra hur det kommer att kännas när ens mamma dör, undra hur man kommer att stå ut på ålderdomshemmet, undra hur man kommer att stå ut med fyrtio års arbete eller bara hur man kommer att överleva morgondagen. Tänka "Jag är så jävla ensam" tusen gånger och tänka att man måste härifrån, men det kommer att dröja ända tills på TORSDAG tills man träffar den där tjejen som kanske kan bli en partner in crime och bilda kollektiv nånstans, och det kommer att dröja typ fem miljarder år tills rätt objekt dyker upp... Den röda stugan där man kan ha katten och kanske odla lite egna morötter, men bara om man har lust, ingen jävla hippieskit med självförsörjning. 

Jag är ett sånt jävla stort fan av Henrik Schyfferts anledning till att han är sosse. Typ "Men så växer man upp och upptäcker att livet inte är så jävla enkelt, bilen ska besiktigas och barnen är förkylda..." Och så får man ingen a-kassa. Jag är fortfarande bitter för att jag inte fick nån a-kassa för i somras. Jag hade ett par månader kvar på min period, men dom dog liksom ut av sig själva eftersom jag inte utnyttjat dom på länge. Och nånstans där får man kräkmoja. Här står jag med en skuld på typ 12 000 spänn. Tur att det är till päronen och inte till den napolianska maffian. Ja, det kanske var mitt fel för att jag inte orkade fixa alla jävla papper. Men jag hade ju inga jävla hyresavier. Är man fattig bor man antagligen inneboende hos nån jävla idiot och har inga papper alls. Weho. 

Jag såg lite av Obamas tal i dag, det kändes så coolt att han hade samma hudfärg som Hadija som satt där i soffan och snackade med nån polare från Burundi. Men jag vet, färg betyder inte ett skit, men ändå... När han föddes hade svarta inte rösträtt. Det betyder ju inte att han kommer att bli en bra president per automatik. Men jag kände att jag ville hoppas, ville tro på fred och frihet och all that shit och vifta med amerikanska flaggan. Vadå USA-hat? Kanske finns en del som hatar USA. Men inte jag. Jan "gå ut i skogen och runka upp din stridspitt" Björklund tyckte ju att det var kul att Obama vann för att det blir lättare att var USA-vän. Vadå USA-VÄN? Sen säger han att han gillar Europa också. Men vad FAN! Säg vad du menar, gubbjävel. Jag är inte kompis med nån per definition. Jag är kompis med dom som värnar HUMANISM och MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. Även om USA byggdes på längtan efter frihet så byggdes det mest av - tja, masslakt. Men ibland vill man bara lägga sig ner och slappna av och sluta var cynisk, skeptisk och anarkistisk och bara lullas in i en socialliberal trygghet. Madickens farsa, what the fuck. Han tog med pigan på välgörenhetsbal som ett statement och alla föraktade henne men sen dök sotaren upp och dansade med henne och sa fuck you till konventionerna. Det var på den tiden då det fortfarande fanns liberaler med socialt patos... 

I alla fall, helgen närmar sig och det är syndikalistkonferens men jag glömde anmäla mig eftersom jag inte klarar av såna där praktiska livsuppehållande saker. Varför kan man inte bara göra nåt kul? Jag var hos Jelena förrförra helgen, fan vad kul vi hade. Eller rättare sagt, vi hade det genuint trevligt och ingen jävel ska få mig att tro att det är fel med att ha trevligt. Vi planerade punkrevolutionen och drack en massa jävla drinkar och kollade på GUNVALD! Jag älskar henne, hon är min bästaste vän. Eller vad fan, typ alla vänner jag har är mina bästa för dom är få och bra. Sen finns det ju en massa bekanta som dräller runt och som man inte vet vad man ska göra med. Man vill umgås men det passar sig inte. Men fan, man kanske skulle ringa X och bara "Kan vi inte ta en sån där dejt och sen kan du bli min pojkvän?". HA HA! 

Jag har druckit absint. Nu är jag lycklig. Men jag kan fortfarande inte sova. Ha ha, men jag bryr mig inte. Jag vet att man inte bör dricka alkohol. Men jag ska aldrig bli akoholist, jag lovar. Jag ska heller aldrig ta livet av mig. Det är helt enkelt saker som aldrig kommer att hända. Åh, jag vill verkligen inte vara med i morgon. Men än så länge slipper jag köra bilen själv. That means sleeping on the highway...