kamratmatilda

Nu är jag lycklig igen. I stället för att kräkas på vardagen så har jag det soft. Var och sotade monstret IRIS i Järna, jag låg där dubbelvikt inne i pannan, borstade bort sjuka mängder aska medan jag sjöng på Rebel Girl med Bikini Kill. Engångsoverall, gasmask, mössa och massor med silvertejp. När det blev lunch lyckades jag knappt ta mig loss från silvertejpen. Fan då. Att min livsglädje är helt beroende av piller gör mig inget, det finns värre saker att vara beroende av. Som bekräftelse till exempel. Eller hög lön, ha ha ha! Fast en sak som förmörkar min himmel är det mobila bredbandet. Det vill säga det DEBILA JÄVLA BREDBANDET. Det är ett skämt. Jag orkar inte prata om det, ha ha. 

Jag lyckades uppföra mig på firmafesten, jag blev inte full av sprit, dock full av mat. Kände mig som en stor fet gris, vilket är själva poängen med julen. Eller midvinterblot som det också kallas. Chefernas chef tvingade oss att lösa julrebusar och jag vann fan ingenting. Jag gick och la mig i pausen av den mediokra julshowen som innehöll tjejer i glittriga tomteluvor och en Elvisimitatör. Nu vill jag inte vara elitistisk, men... Ja men herregud! För övrigt hade hotellpersonalen planterat ut godis på rummen, som man fick betala för. Det gick så klart inte att låta bli. Elakt! Det fick bli jag som fick köra hem nästa dag av uppenbara skäl. Lill-Stefan ville köpa öl och Stor-Stefan hotade med att köra upp radion i öronen på honom om han inte sänkte, varpå han kontrade med "Punk's not dead för fan!". "Men håll käft din jävla kukunge!" Det var skoj, men liiite svårt att koncentrera sig på körningen. 

Sen gick jag på fackmöte och fortsatte gratisätandet. Jag gillar att äta gratis! I alla fall har Huddinge LS blivit uteslutet ur SAC. SAC bröt mot LAS, en medlem stämde dom efter att ha försökt diskutera saken, varpå dom svarade med att kräva att personen uteslöts, annars skulle vi bli utkickade allihop. Och eftersom folk var solidariska är vi numera fredlösa. Eller nåt... Det är väldigt sjukt alltihop. Dom kan inte acceptera att bli stämda, trots att dom faktiskt är arbetsgivare som har brutit mot lagen. Dom tycker väl att eftersom dom är "goda" får man inte protestera mot dom. Men om inte arbetsrätten ska gälla för dom som jobbar för facket, vem FAN ska den då gälla? Äckligt maktutövande är vad det är, inte alls särskilt frihetligt. Så dom kan dra åt helvete. We're crazy, wild-eyed, big-bottomed anarchists! Jag fattar inte ens varför det finns en centralorganisation. Jag tycker vi går ur allihopa, då har dom ingen att styra över. Ho ho! 

I lördags var det en manifestation för det nerbrända Cyklopen. Men ännu mer för det framtida Cyklopen som kommer att byggas. Lika lite som man kan spränga en social relation, lika lite kan man bränna upp en dröm. Det var svinkallt och jag var inte så pepp, men sen träffade jag Rikard och när tåget gick iväg började dom spela Ebba Grön. WOA! "Vi ville bara ha ett plejs för såna som oss... Men det finns ju diskotek och sånt, det finns massor av annan skit! Där kan vi sluta tänka så får dom som dom vill!" Ja jävlar i min låda. När vi kom fram blev det soppkök och vegansockerkaka, och Stefan Sundström spelade Pervers Politiker och annat gött. Gjorde upp en eld så att vi slapp frysa, stod där länge i mörkret och snackade. Fan, det var så fint alltihop. 

Sen var det fest på 44:an, jag hade skittråkigt på vägen dit och sen var det kö, träffade Dante men tappade bort honom och jag fick inte upp min öl för den där jävla fjongen på burken gick av. "FAAAAN!" ropade jag för nu var råttet mågat. Men personalen hjälpte mig och jag fick dessutom en öl till av en fullständig främling, och sen spelade Ska 'n' ska. Fy fan, jag undrar om jag nånsin varit så lycklig. Topp tio i alla fall. Vi kunde lika gärna ha befunnit oss i Sydamerika. Minus dödsskvadronerna. En tjej bjöd upp mig till livsfarlig bugg. Det var total jävla glädje och tokdans. Så kan det gå om tromboner är inblandade. Sen hittade jag några punkare bakom en container. Det var en helt underbar fest. Och dom måste ha fått in scheissemycket pengar. Sen gick jag vilse på nåt obegripligt vis. Hamnade på Ringvägen och tog en taxi. Ett jävla as försökte tafsa på mig hela vägen på nattbussen. Jag önskar att jag hade tillgripit våld, fast att vara dryg är inte så illa det heller. Vad fan är det för fel på folk som tafsar på en, säger förlåt och sen försöker igen? Som om det vore ett jävla misstag som dom inte rådde för. Egentligen betyder deras förlåt bara "fan också att hon sa nej, men jag försöker blidka henne så kanske jag får en chans till om jag inte ger upp". Man borde skjuta dom med raketgevär och förgiftade paraplyspetsar och elda upp deras aska och sprida ut på osandade vägar om vintern... 

Nu börjar jag känna mig lite grinig. Jag kanske är kär. Nej, det är jag ta mig fan inte, men jag har sett ut en person som jag borde bli kär i. Stackarn vet ingenting. Fast det är nog bara en dum jävla idé som jag har kokat ihop i brist på bättre. Han ser i alla fall hyfsat kramgo ut. Ska det vara så jävla svårt att få en kram i det här jävla landet? Nä, då måste man ägna sig åt snusk och gemensam heminredning och en massa jävla SKIT! Och dom som inte är intresserade av heterofascism och inredningsmagasin vill ändå bara knulla. Jag menar, annars hade det väl funnits kramkompisar och inte bara knullkompisar? Men för fan, skaffa en katt i stället.