LITE YTTERLIGARE SKITSNACK
Var och träffade Linn i Vimmerby och sen åkte vi hem till henne. Hennes hus är så jävla fint. Och Daisy är världens gulligste, förutom Rufstott då. Drack saft på gräsmattan. Det är ju inte helt fel att bo på landet men jobbmöjligheterna är ju något begränsade. Och kunderna? Tja, se nedan...
Sen har jag varit på nätverksträff med kvinnliga sotare. Det var coolt. Fast man blir ju lite missmodig när man hör hur folk blir behandlade. "Bara för att du är blond kunde du knulla dig till en examen." Öh... Det är sånt kunderna brukar säga i Småland. Men att hantera jobbarkompisar behöver inte heller vara helt lätt. Om dom inte ens hälsar när man säger hej, vad fan är det för idioter? Dom går väl inte i femte klass liksom. Jag känner i alla fall att man har tillräckliga problem i jobbet utan att behöva stå ut med en massa sexistsvin. Jag är ju så jävla känslig och drabbas av mördarinstinkter för minsta lilla. Skulle hamna på Hinseberg direkt... Men har dom porrbilder på väggarna drar jag bara ut några bilder på några Suicide Boys med kuken i vädret så får man se hur kul dom tycker det är. Jag tycker att nakna killar är läskiga, men vad gör man inte för att jävlas.
I alla fall så drack vi en massa öl i skolans pub och brandmännen vrålade "Hej hej sommartider!" och var lite allmänt störiga. Jag snackade med några studenter, en av dom hade en tröja med en sköldpadda på. "Look, it's a shieldpadd!" sa jag. Han tyckte att jag var en tvivelaktig person. Då blev jag lite lack. Jag bad honom motivera detta, men han vägrade. Snacka om att bli totaldissad. Det är inte OK att inte tycka att jag är cool! Ha ha.
Sen orkade jag faktiskt bege mig till industriområdet där jag förut bodde för att kolla posten, men brevlådan var tom. Vem fan är det som snor folks post? Min körkortsblankett hann ju inte komma fram innan jag fick sparken och blev utslängd. Och nu är den alltså borta. Sen när jag skulle ta pendeltåget sa spärrvakten att jag hade gjort sms-biljetten själv. Herregud, ska man få skit nu också fast man betalar? Det här med sms är fan pinsamt, man vet inte riktigt vad dom vill se, och man ska stå där och scrolla ner, nä fy fan. Då låtsas jag hellre planka, det är mindre pinsamt.
Träffade Carro inne i stan, vi skulle gå på bio men blev först kidnappade av några jävla marknadsundersökare. Jag höll på att få lite panik när dom ville att jag skulle ha åsikter om olika mobiltelefonmärken. Vadå Nokia N-serien? Och vad fan är Blackberry? Jag är stolt över min ignoranta inställning till konsumtionssamhället, men det kan bli lite jobbigt i såna där sammanhang, ha ha. Sen ringde Carros mamma och skällde ut henne för att datorn hade råkat krascha medan hon använde den. Det var väl inte hennes fel eller? Hon blev i alla fall tvungen att åka hem. Vågade inte ta med mig hem heller. Vad fan, hur arg kan en mamma bli då? Jag hade ju fan ingenstans att sova.
Skulle kolla på ett rum i Vita hästen på kvällen. Jag tyckte nog att jag kunde sova över hos min kära syster i Linköping, hur svårt kan det vara att gå upp halv 2 på natten och öppna dörren? I alla fall om man har ledigt dagen efter. Jag skulle aldrig tveka att göra en sån sak, för jag är så jävla snäll. Men vad får man för det? Jag känner ingen som verkar tycka att det är kul att hjälpa andra. Bajs.
Jag lyckades i alla fall boka en säng på en båt. Sen åkte jag ut till Vita hästen, men dom var rätt skumma. Dom flesta skakade bara hand med mig och sen flummade dom iväg nån annanstans. Snackade lite om deras nya pelletspanna och skit, fick se rummet och sen sket dom typ i mig. Sen lyckades jag i alla fall vara social med potatisätarna i vardagsrummet. Jag vet inte, eftersom det bara handlar om två månaders uthyrning så känns det som om det inte spelar så stor roll. Det blir ju krångel också, då måste man söka jobb i Bromma eller nånstans i närheten. Vad fan, orka...
Jag var evigt tacksam att ha en säng att sova i, även om jag delade hytten med tre fransmän. Båten var skitmysig. Och eftersom jag inte hade orkat hämta ut mina grejer från centralen så slapp jag borsta tänderna eller nånting, ha ha. Nästa dag gick jag från Slussen in till city och lyckades få med mig en hel del skit på vägen. ATTACKSHOPPING! Herregud, jag känner mig som Blondinbella. Förutom att hon liksom köper dyrare grejer än jag och är en jävla idiot. 150 spänn är väl ingen imponerande summa för ett plagg.
Nåt annat som var dyrare var mina biblioteksböter på 360 spänn. AAAAAH! Lånade en bok som heter I hate myself and I want to die. Skitskön bok som dissar ett stort antal deppiga låtar. Finns kategorier som "I try to be deep and senstitive but really suck at it" och "I'm cool if I do drugs".
Sen var det skrivarmöte i Motala igen, den här gången var det riktigt kul. Förra gången var det ju rätt trist stämning, jag kände mig ganska felplacerad bland alla medelålders människor som hade seriösa diskussioner om litteratur om dom ens sa nåt, plus att jag var jävligt nervös för att komma till Bona igen. Jag visste inte om Gertrud skulle känna igen Davis i min text. Som om nån skulle glömma honom, liksom. Det var lite pressat sen när hon frågade mig om det, men nu känns det bra. Det är skumt att det man skriver faktiskt kan spela roll. Björn blev jätteberörd, han hade en kompis som tog livet av sig när han var 22 och han älskade också Led Zeppelin.
Björn ja, han bjöd på mat och öl laget runt sen på kvällen. Bara att tacka och ta emot, liksom. Han jobbade som säkerhetschef på Arlanda men blev utköpt för tio år sen för att han visste för mycket. Eller hur det nu var. Verkar ganska soft, ha ha. Vi drog vidare till gamla hederliga Brygget och jag fick för mig att jag skulle telefontrakassera folk. Dålig idé. Jag tror att jag fick i mig sisådär sju öl under kvällen. Ja ja, Gertrud tyckte att jag var genial när jag var full och att jag var som en figur i en Nina Hemmingson-serie. Fan vad bra. Jag minns inte så mycket sen, vi gick hem längs med kanalen och det var skitmörkt.
Alla i min grupp försvinner nu, bara jag som har en termin kvar. Jag ska väl byta grupp och ha Stefan som handledare. Vete fan om det är så kul, han skriver liksom dikter om enkelbeckasiner och Stalin. Jäääävla hääägrar! Gertrud är bäst på att ge kritik. Hon ska för övrigt ge ut en ny bok snart, den handlar om en grupp som säljer sexuella tjänster och annat, man kan beställa att man ska bli kidnappad i en skåpbil eller bli rånad av en massa brudar. Kul idé...
Jag har blivit beordrad att gå på det queerfeministiska magasinet Fuls releasefest. Men vem fan ska jag gå med? Jag får väl supa mig full i brist på sällskap, då börjar jag väl sjunga "Hej på dig din gamle gay, nu ska vi ut och ragga!". Jättestor Fårösundshit. Sen är det ju Hootchy Kootchy Club, men jag har fan ingen bananhat. Ska man passa på att söka till Idol när man ändå är i stan? Fy fan...
Carro svarar inte i telefon och Jelenas telefon dog när jag pratade med henne. Mamma är inte heller hemma.
"I'M ENTITLED TO AN AMERICAN CHILDHOOD!"
"Du verkar ha fått för dig att Stockholm är the place to be" sa han. Jaha? Har jag inte rätt att tycka det när jag har bott där sen hösten 2005? Varför snackar han en massa skit om att jag borde stanna kvar i yttersta jävla pissrunket med mina föräldrar? Det går liksom inte att föreställa sig vilken misär man skulle hamna i om man blev fast här. Det är liksom åtta mil till närmaste nattklubb och närmaste polare, och henne umgås jag nästan aldrig med i alla fall. Vi kan ju roa oss med att kartlägga mina polare över Sverige:
Stockholm - Ungefär tre. En nyligen tillbakakommen från Karlskrona, en för tillfället i Boden och leker krig, och en utanför Södertälje.
"Nånstans i Smålands mörka skogar" - Tre polare.
Malmö - Två polare, asociala som fan.
Uppsala - En.
Den Här Jävla Skithålan - Typ noll.
Rent statistiskt går det alltså att bevisa att J-Lo snackar skit. Nä, han borde ge mig numret till sin chef i stället, för kärringarna i telefonväxeln är inte så jävla samarbetsvilliga. Kan inte folk bara hjälpa till lite? I alla fall visa lite jävla medlidande. Jag pallar inte med när folk ska vara jobbiga. Pressa mig på detaljer om vad jag tänker göra med mitt liv, och sen komma med en massa jävla skitförslag om vad jag borde göra. FUCKISCH!
Anton messade innan påsk och undrade om jag ville hänga med ut på krogen. Tyvärr befann jag mig ju 30 mil bort och hann liksom inte ta mig dit. "JAG KUNDE HA VARIT FULL NU!" ylade jag. Fy fan.
Jag ska fan skaffa nya glajor. Har fått ut mina uppgifter från Synsams journal. Trodde att det typ skulle vara lika svårt som att kapa Airforce One (utan Gary), men det var det inte. Sen har jag fått två jävla betalningspåminnelser från skolan. Utan OCR-nummer, så inte fan gick det att betala. Jag ringde växeln och bad dom koppla mig till ekonomiavdelningen eller vad fan det nu var. Där sa dom att dom skulle ringa upp. Det gjorde dom så klart inte. Men i dag lyckades jag fixa det. Varför jag ska betala ännu mer hyra för studentrummet har jag ingen aning om, jag trodde att det var fem månader jämnt. Men skit samma, dom kan väl få mina pengar om dom vill. Jag orkar inte fråga varför. Så ett tips till er där ute är att ni börjar skicka falska fakturor till mig, för jag kommer antagligen att betala dom av ren uppgivenhet.
Jag glodde på Trainspotting igår och började tycka att Renton och Spuds livsstil verkade vara ett ganska schysst alternativ. Då har man problem. För övrigt har jag hamnat i ett shoppingmissbruk och köper sjukt mycket prylar på Tradera, fast bara vettiga prylar. Till exempel Nick Cave-plattor. Jag antar att jag blir tvungen att gå på konserten i maj. Annars är jag ju dum i huvudet. Men jag vet inte... Sen har jag dammsugit Discshop på filmer med Gary Oldman. Såg Track 29 i dag, den var för jävla skum. Gary har aldrig varit galnare. Hans motspelare däremot var så jävla patetiskt dålig. Då vill jag hellre se Chattahooche med Gary som Koreaveteran som hamnar på mentalsjukhus. Ångest och full frontal nudity, liksom. Äh, skjut mig...
Såhär tycker jag om livet just nu:
